Batu Caves

På vägen till östkusten stannade vi till vid Batu Caves. Vi tog trapporna och tittade på de indiska grottemplen. På vägen upp hade vi det tveksamma nöjet att träffa både apor och ormar.

Aporna är ett återkommande debattämne i den här familjen. Barnen tycker förstås att de är söta och roliga. Vi vuxna vet att de kan bära på en hel del sjukdomar. Så när de kommer nära hojtar killarna entusiastiskt och vi strängt avvisande.

Ormar har vi inte stött på vilda men ovanför trapporna vid Batu Caves stod två killar och visade upp ett par stycken. Hade jag hunnit så hade jag stoppat dem, dels för att jag gissar att det är synd om ormarna, dels för att jag inte alls gillar idén att något av mina barn har någon vidare närkontakt med den typen av djur. Men innan jag hunnit blinka hade Gunnar hunnit fram och börjat prata med killarna. En sekund senare hade han en pyton på axlarna. I den sekunden nekar man inte en 7-åring att få det hela förevigat!

Fyra dagar på östkusten!

Förra veckan tillbringade vi några dagar på Cherating Beach på östkusten. Det var kul, härligt och gott! Om ClubMed vore en religion skulle jag gå med... 

/ Emilia

Våning 3A

Vår lägenhet ligger mellan våning 3 och våning 5. Man skulle förstås lätt kunna tro att den heter våning 4. Men det gör den inte. Eftersom 4 är ett oturstal för de flesta kineser ville den kinesiske byggherren inte ville utsätta någon för att bo på våning 4. Så bor vi på floor 3A. 

Fotboll, födelsedagar, skoltest, resor och en överraskning i brevlådan!

Den här veckan har Gunnar spelat fotbollsmatch, skypat med födelsedagsbarnet Arvid, varit på kalas, och träffat en jättesnäll och rolig lärare på Mont Kiara International School. Karin har fått bada lite mindre än vanligt och istället fått träffa en doktor vars väntrum hon gillade att raca i. (Till farmor och mormor: Orsaken till läkarbesöket var inte allvarligare än envisa diaper rashes som botades med salvan vi fick efter besöket - Men nu vet vi hur läkarmottagningen fungerar iallafall.) Bertil har varit på fotbollsträning, skypat med Vilmer, lekt på kalas, och träffat en lärare på International School of Kuala Lumpur som ville att han skulle hoppa på ett ben. 

Veckans höjdpunkt hittade Bertil i brevlådan - Det har kommit brev från kompisarna på Droppen och HallonEtt! Han läste länge och tittade på bilderna. Nu försöker han att bestämma sig för om han ska skriva ett svar på frågorna eller om han ska berätta hur det är i KL när han kommer hem istället. Det är svårt att veta vilket som är bäst. Hinner han skriva ett svar? Mamma och pappa säger att vi åker hem om 4 veckor. Någon har sagt att det är snart. Men det låter långt. Hur länge är 4 veckor egentligen?

Henke har varit i Korea och är nöjd med resan. Resten av familjen Samuelsson är nöjda med att han bara är borta i 3 dagar nu för tiden när han åker dit. Det är roligare att säga hejdå på tisdagskvällen än på söndagseftermiddagen som vi brukade få göra hemma. När han kom hem hade han med sig Husqvarnakollegan Göran, eller Öran som Bertil kallar honom. Öran har alltid mycket kul att berätta, är superbra på att spela hockey och hade dessutom med sig ett paket välling till Karin! 

Jag själv hamnade under veckan lite ofrivilligt på en anställningsintervju med två glada deans. Den förste ville gärna se mina "certificates". "No need", sa den andre och lade fram en artikel vars referenslista inkluderade många svenska namn. "I have been to Sweden and know some people there". Och precis när jag tänkte tala om att även om Sverige är litet så känner inte alla varandra så upptäckte jag att jag jobbat ihop med tre av dem. Så var det med det. 

Zooooooo!

Innan vi flyttade till Kuala Lumpur fick Gunnar ett Zoo-spel av Arvid som han tycker mycket om. Det har visat sig att det egentligen inte finns någon gräns för hur mycket tid man kan tillbringa framför datorn med det igång! Ofta får han sällskap en stund av Bertil som gärna lyssnar ett tag när brorsan berättar om alla spännande djur. Så när vi bestämde oss för att besöka KL:s Zoo i måndags så var det två killar som hoppade jämnfota: Äntligen, Äntligen! Gunnar gillade tigrarna. Bertil tyckte att sjölejonet var jätteduktigt. Karin gillade popcornen - som man här för säkerhets skull häller lite socker på och en stor fördel med det är ju att ingen annan vill ha dem. Emilia gillade de fantastiska träden och kanske ännu mer skuggan de gav. Jenny gillade girafferna men inte närgångna fåglar. Henke njöt nog mest av killarnas kommentarer! 

Vi vuxna noterade att parken börjar bli en något bedagad skönhet och att alla djur inte har så mycket utrymme som man skulle önska. Just den här dagen bestämde vi oss för att killarna inte behövde höra det nu utan att det kanske kan vänta tills de ser mer av det själva. Jag försökte få sällskapet att skynda på förbi tigrar och lejon för i mina ögon var staketen inte så där jätteimponerade. Tydligen är Zoo i Singapore fantastiskt - Så dit åker vi nästa gång. Eller till djungeln, säger Bertil. Hänger ni med?