Tardy Pass, Crazy Hair Day och lite annat

Han förtjänar det faktiskt inte. Inte alls. Snarare är han lite punktlighetsextremist. Trots det har han nu papper på att han varit "tardy". Måndagens sena ankomst till skolan var anmäld och planerad för att vi skulle kunna gå till tandläkaren. Men den som är mer än 5 minuter sen går till rektorns expedition och hämtar sitt tardy pass innan man går till klassrummet.

Hur som helst så tycker vi att ordet "tardy pass" är kul. Väldigt kul. Annat kul den här veckan var fredagens Crazy Hair Dress Up Day. Gunnar och Bertil satsade på blå spikes.

Karin ville "abselut ente" att någon hällde färg eller klet i hennes hår och avstod väldigt bestämt dress up fixet. Däremot hade hon inget emot att klä upp sig ihop med spider man och björn några dagar senare.

Till farmor och farfar skickar vi hjärtliga tack för de suveränt goda presenter hemifrån som Henrik hade med sig när han kom tillbaka! Till finaste lilla Hilda skickar vi massor av kramar och håller tummarna stenhårt för att hon snart ska känna sig bättre!

Malaysia Day

Helgdagar har vi gott om här på hösten. För två veckor sedan hade vi lång ledighet för Hari Raya, då muslimerna bryter fastan, och Merdeka Day, som firas till minne av självständigheten från britterna 1957. (Är det förresten inte otroligt att det faktiskt var så nyligen som Malaysia förklarades självständigt?) Den här veckan var det dags för Malaysia Day som sedan förra året är helgdag och firas till minne av när federationen Malaysia bildades 1963. På polisakademin, där killarna tränar fotboll, hade man satt upp en mängd flaggor inför firandet som jag med några försök till entusiaska utrop om Malaysia Day försökte få killarna att posera framför. Gunnar förklarade att de redan firat i skolan, att jag var en dag sen och att jag skulle få göra hans armhävningar om han kom för sent. (Med Singaporiansk coach kommer man inte sent ostraffad...) Bertil undrade om jag glömt att de tagit både bilder i skolan heeeeela veckan. Ska vara så jobbigt att ställa upp på en bild?

Tur att vi har en liten linslus kvar i familjen!

Dress up day, Frukter och Ännu ett Hejdå!

Precis som hemma så går skol- och arbetsveckorna fort. Den här veckan var inget undantag. Gunnar har börjat sin tennisträning för skollaget. De flesta föräldrar har diskuterat luften som varit påverkad av bränder i Indonesien. Bertil har dagligen suckat och stönat över nya rättstavningsläxan "Take five" men kör utan suckar hårt på sin fotbolls- och simträning. Henke kör hårt på jobbet och försöker hinna med lite tennis. Han suckar bara ibland. Karin och jag har haft en cooking class för hennes klasskompisar.

Skolveckan avslutades med Hari Raya Dress up day. Om ni tycker att Karin ser lite sur ut på bilderna så stämmer det ganska bra. "Vill inte ha kläder här" sa hon och pekade på sina smalben.



Eftersom vi anade att hon möjligtvis skulle ändra inställning när hon fick se att alla kompisarna också hade långa kläder så utövade Henke sin speciella pappamagi och övertalade henne att åka iväg till skolan i den långa kjolen. Och när Ms Wu skickade sina bilder från skoldagen så såg hon ganska nöjd ut!

På lördagen ordnade vår hyresvärd en fruktfestival på gården där vi fick tillfälle att prova lite nya frukter i nya kombinationer. Henkes nya favorit är jack fruit, Gunnars snake skin fruit och min exotic papaya i kombination med passionsfrukt. Bertil gillar fortfarande mango bäst och Karin höll sig till de säkra korten jordgubbar, vattenmelon och gröna äpplen.

Sist sa vi hejdå till Gunnars kompis John som ska flytta till Houston den här veckan. När vi gick ut för middag körde killarna en sista avgörande match i en favorit "klapplek".

Hari Raya

Den här veckan har vi haft ledigt ett tag eftersom Hari Raya (eller Eid al Fitr - The Festival of Fast Breaking) är en av de viktigaste högtiderna för majoritetsbefolkningen i Malaysia. Första dagen var vi bjudna till frukost hos goda vänner från skolan. För dem var det förstås första frukosten i dagsljus på nästan en månad.

Shaila och hennes dotter Munisa dukade bland annat fram biryani, kryddstark omelett, morotspaj, bröd, nudlar och mangopudding. Om maten var lite olik det som brukar stå på vårt brunchbord så var aktiviteterna efter maten desto mer bekanta. De mindre barnen satt snart på golvet för att fixa med nallar och dockor, killarna försvann för att köra Nintendo och några av de vuxna log i lyckligt samförstånd när de kom överens om att ägna en stund åt en US-Open match som höll på att avgöras.

Resten av ledigheten har vi tagit det lungt. Ja, Henke har jobbat en del förstås men vi andra har mest varit hemma. Det har snörvlats och hostats lite men också spelats tennis och fotboll, simmats och slappats vid poolen, sovits både förmiddag och eftermiddag, och ätits mer god mat. Ända fram till fredagen då det var dags för skola igen.

Dags för skola var det även på lördagen. (Skolan måste hålla ett visst antal skoldagar trots alla helgdagar och man valde att göra så här istället för att förkorta sommarledigheten.) Karin har inte haft minsta invändning men killarna har hållit tusen utläggningar om hur orättvist det är att de fick gå i skolan en dag när vi fick vara hemma. Trots att de gillar skolan. Jag och Henke tyckte att det kändes ganska rättvist. Särskilt när vi njöt av en osedvanligt lång och enastående lugn lördagslunch i solen.

Man kanske skulle tipsa Mr Harduar om att det borde gå att schemalägga fler lördagar?