Springa för livet

Gunnar och Bertil har alltid engagerat sig och sprungit entusiastiskt när skolan en gång om året arrangerat The Terry Fox Run för att samla in pengar till cancerforskning. I år meddelade killarna att de tänkte springa ännu bättre. Henke och jag hejade på och kände oss glada och stolta över våra små sköningar. Och väldigt tacksamma.

Karin har hostat ett par dagar så hon hoppade över springandet och blev ompysslad hemma i soffan istället. 

Det är lätt

Bertil gillar fortfarande att leka med Karin och ofta har de riktigt kul ihop. De klär ut sig, bygger med lego, målar och lagar mat, ibland riktig och ibland på låtsas. Men samma storebror är också expert på att retas och lyckas med jämna mellanrum göra lillasyster alldeles oerhört ilsken. Karin har gjort tappra försök att retas tillbaka men har inte riktigt lyckats nå samma magnifika resultat. Tills nu.

Bertil och Gunnar gillar att titta på roliga, imponerande och/eller snygga klipp på youtube. Favoriten just nu är olika varianter av "People are awsome"-filmer. Folk hoppar, studsar, gör volter på land, i luften och på vatten med eller utan fordon. Och nu upptäckte Karin sitt bästa Bertil-ret någonsin. En kille gör en volt i rullstol. "Det är lätt", säger Karin. En annan kille kastar sig utför ett stup på cykel. "Det är också lätt", säger Karin. Och Bertil fräser: "Jaha, jaså, gör det SJÄLV då!" Karin ler och säger "Det går inte, det är för lätt". Under tiden har någon från toppen av ett höghus prickat en basketbollkorg på marken nedanför byggnaden. Karin skrattar "Vad lätt!". Och Bertil blir argare än Karl Bertil Johnssons pappa på julafton. Hepp!

Annars har veckan innehållit en hel del tennis, fotboll, lite bad, lite musik, ett kalas förstås, klippning samt tre parent teacher conferences. 

Tennisolycka, skepp, band och biathlon

På Bertils begäran börjar vi med bilderna som han tog efter veckans tennisolycka. 

Alltså, jag kände mig som 25-när jag kastade mig efter den där bollen framme vid nät. Och som 95 när jag landade. Och jag inser att det antagligen såg skitlöjligt ut. Men jag vann poängen.

Roligare den här veckan var att en av våra grannar (som förresten är NCIS agent - är inte det hur coolt som helst?) bjöd med killarna till USS George Washington, en supercarrier på tillfälligt besök i Port Klang utanför KL. Det var spännande, intressant och gav upphov till enormt många olika slags diskussioner vid måltiderna resten av veckan. 

 Är det inte otroligt att ett skepp kan rymma 70 flygplan? Och ännu mer otroligt att man kan få alla 70 planen i luften på mindre än en timma?

En av piloterna visar killarna hur katapulten som "slänger" iväg planen i luften fungerar. 

Den här killen berättade för oss om hur det är att bo på ett skepp och att han längtade efter sin familj. 

Minst imponerad av USS George Washington var Karin eftersom hon var för liten för att få följa med. Som tröst fick hon äta lunch på sin favoritrestaurang efter skolan istället. Innan maten kom ritade hon lite på pappersbordstabletten. "Du får gärna gissa vad jag ritar. Det kan vara vad som helst men inte ett skepp."

Senare under veckan bjöd Gunnar och hans kompisar in alla föräldrar till band workshop. I princip fick vi följa en musiklektion. Det lät förvånadsvärt bra. 

 Vi avslutade veckan med en aquathontävling.

Och sen fick vi äntligen hem Henke igen som har varit borta på jobb i två veckor. 

International Week

I måndags hämtade jag Karin så att vi kunde äta lunch med Bertil på skolan. Under international week tillägnas menyn ett land varje dag och det visade sig att dagens land var Storbritannien... Vår matregel är att prata mer om vad vi gillar att äta än vad vi inte gillar så vår sammanfattning är att Bertil var nöjd med att han hade tagit med sig lasange hemifrån som backup.

Om någon undrar var Gunnar är så kommer han gärna och säger hej till oss en stund men "har för mycket han måste prata med sina kompisar om" för att kunna sitta med oss. Helt ok tycker vi och gissar att han kanske är lite för cool också. Senare under veckan var det dags för International Parade. Kul och varmt! 

 

Under helgen har vi ägnat oss åt fotbollsträning, mandarin, födelsedagskalas och cross country, även det kul och varmt: 

Helgen avslutades med kinesisk steamboat dinner. Kul, varmt och gott. Och helt fashinerande att det ligger sådana här charmiga enkla restauranger i gammaldags envåningsbyggnader med parkering på grusplan 200 meter från KLCC? 

Sist denna veckan meddelade Karin att hon äääälskar skype och facetime för då kan man göra grimaser ihop med pappa innan man somnar fastän han är långt borta.