Tardy Pass, Crazy Hair Day och lite annat

Han förtjänar det faktiskt inte. Inte alls. Snarare är han lite punktlighetsextremist. Trots det har han nu papper på att han varit "tardy". Måndagens sena ankomst till skolan var anmäld och planerad för att vi skulle kunna gå till tandläkaren. Men den som är mer än 5 minuter sen går till rektorns expedition och hämtar sitt tardy pass innan man går till klassrummet.

Hur som helst så tycker vi att ordet "tardy pass" är kul. Väldigt kul. Annat kul den här veckan var fredagens Crazy Hair Dress Up Day. Gunnar och Bertil satsade på blå spikes.

Karin ville "abselut ente" att någon hällde färg eller klet i hennes hår och avstod väldigt bestämt dress up fixet. Däremot hade hon inget emot att klä upp sig ihop med spider man och björn några dagar senare.

Till farmor och farfar skickar vi hjärtliga tack för de suveränt goda presenter hemifrån som Henrik hade med sig när han kom tillbaka! Till finaste lilla Hilda skickar vi massor av kramar och håller tummarna stenhårt för att hon snart ska känna sig bättre!

Malaysia Day

Helgdagar har vi gott om här på hösten. För två veckor sedan hade vi lång ledighet för Hari Raya, då muslimerna bryter fastan, och Merdeka Day, som firas till minne av självständigheten från britterna 1957. (Är det förresten inte otroligt att det faktiskt var så nyligen som Malaysia förklarades självständigt?) Den här veckan var det dags för Malaysia Day som sedan förra året är helgdag och firas till minne av när federationen Malaysia bildades 1963. På polisakademin, där killarna tränar fotboll, hade man satt upp en mängd flaggor inför firandet som jag med några försök till entusiaska utrop om Malaysia Day försökte få killarna att posera framför. Gunnar förklarade att de redan firat i skolan, att jag var en dag sen och att jag skulle få göra hans armhävningar om han kom för sent. (Med Singaporiansk coach kommer man inte sent ostraffad...) Bertil undrade om jag glömt att de tagit både bilder i skolan heeeeela veckan. Ska vara så jobbigt att ställa upp på en bild?

Tur att vi har en liten linslus kvar i familjen!

Dress up day, Frukter och Ännu ett Hejdå!

Precis som hemma så går skol- och arbetsveckorna fort. Den här veckan var inget undantag. Gunnar har börjat sin tennisträning för skollaget. De flesta föräldrar har diskuterat luften som varit påverkad av bränder i Indonesien. Bertil har dagligen suckat och stönat över nya rättstavningsläxan "Take five" men kör utan suckar hårt på sin fotbolls- och simträning. Henke kör hårt på jobbet och försöker hinna med lite tennis. Han suckar bara ibland. Karin och jag har haft en cooking class för hennes klasskompisar.

Skolveckan avslutades med Hari Raya Dress up day. Om ni tycker att Karin ser lite sur ut på bilderna så stämmer det ganska bra. "Vill inte ha kläder här" sa hon och pekade på sina smalben.



Eftersom vi anade att hon möjligtvis skulle ändra inställning när hon fick se att alla kompisarna också hade långa kläder så utövade Henke sin speciella pappamagi och övertalade henne att åka iväg till skolan i den långa kjolen. Och när Ms Wu skickade sina bilder från skoldagen så såg hon ganska nöjd ut!

På lördagen ordnade vår hyresvärd en fruktfestival på gården där vi fick tillfälle att prova lite nya frukter i nya kombinationer. Henkes nya favorit är jack fruit, Gunnars snake skin fruit och min exotic papaya i kombination med passionsfrukt. Bertil gillar fortfarande mango bäst och Karin höll sig till de säkra korten jordgubbar, vattenmelon och gröna äpplen.

Sist sa vi hejdå till Gunnars kompis John som ska flytta till Houston den här veckan. När vi gick ut för middag körde killarna en sista avgörande match i en favorit "klapplek".

Hari Raya

Den här veckan har vi haft ledigt ett tag eftersom Hari Raya (eller Eid al Fitr - The Festival of Fast Breaking) är en av de viktigaste högtiderna för majoritetsbefolkningen i Malaysia. Första dagen var vi bjudna till frukost hos goda vänner från skolan. För dem var det förstås första frukosten i dagsljus på nästan en månad.

Shaila och hennes dotter Munisa dukade bland annat fram biryani, kryddstark omelett, morotspaj, bröd, nudlar och mangopudding. Om maten var lite olik det som brukar stå på vårt brunchbord så var aktiviteterna efter maten desto mer bekanta. De mindre barnen satt snart på golvet för att fixa med nallar och dockor, killarna försvann för att köra Nintendo och några av de vuxna log i lyckligt samförstånd när de kom överens om att ägna en stund åt en US-Open match som höll på att avgöras.

Resten av ledigheten har vi tagit det lungt. Ja, Henke har jobbat en del förstås men vi andra har mest varit hemma. Det har snörvlats och hostats lite men också spelats tennis och fotboll, simmats och slappats vid poolen, sovits både förmiddag och eftermiddag, och ätits mer god mat. Ända fram till fredagen då det var dags för skola igen.

Dags för skola var det även på lördagen. (Skolan måste hålla ett visst antal skoldagar trots alla helgdagar och man valde att göra så här istället för att förkorta sommarledigheten.) Karin har inte haft minsta invändning men killarna har hållit tusen utläggningar om hur orättvist det är att de fick gå i skolan en dag när vi fick vara hemma. Trots att de gillar skolan. Jag och Henke tyckte att det kändes ganska rättvist. Särskilt när vi njöt av en osedvanligt lång och enastående lugn lördagslunch i solen.

Man kanske skulle tipsa Mr Harduar om att det borde gå att schemalägga fler lördagar?

Tredje skolveckan

Tredje veckan i skolan rusade förbi. (Möjligen med undantag för de två kvällar när undertecknad satt fast i Ramadantrafiken på väg till skolans Open House men det börjar väl bli lite tjatigt att klaga på trafiken så vi hoppar över det avsnittet.) Vi har fixat med skolprojekt, möblerat om lite, planerat matlagningslektioner för Prep. Reception, spelat tennis, letat reda på en kul pianolärare, lekt med nya födelsedagspresenter, hittat en ny bra simgrupp till Bertil och så har vi längtat efter Henke som varit iväg för sitt jobb sedan i början av förra veckan. På torsdagen kom han äntligen hem.

I slutet av veckan kunde vi konstatera att vi inte längre behöver fundera på om det är fantasilöst att stanna kvar i KL över Hari Raya. När vi för ett par veckor sedan satte oss för att titta på olika resealternativ så kände vi mest att vi precis kommit hit och inte alls var så sugna på att resa igen. Å andra sidan vill vi förstås gärna passa på att se mer av den här delen av klotet när det är en veckas ledighet. Medan vi fortsatte att vela så blev det mesta fullt och vi bestämde att det får bli dagsturer härifrån istället under lovet. Igår morse visade det sig vara ett bra beslut eftersom både Karin och Bertil hade lite feber. Ja, åtminstone påstod termometern det...

På söndagen blev vi inspirerade av rykten om kräftskivor på hemmaplan och körde en egen lite mindre här. Ikeas kräftor smakar gott om man är tillräckligt långt bort.

Tre skolbarn

Karin har ju längtat efter att få börja i samma skola som Gunnar och Bertil. Hon har tappert vinkat av dem vid bussen, emellanåt tittat lite avundsjukt på deras skoluniformer och ofta frågat om hon får följa med och leka på deras stora fina skolgård.

När killarna gick sin första skoldag i måndags förra veckan var Karin och jag på besök för att bekanta oss med hennes klassrum, klasskompisar och Ms Wu. När hon satt vid bordet med pussel tittade hon emellanåt upp på mig och frågade "Är detta mitt klassrum? Verkligen?"

Dagen efter var det dags för Karin att börja skolan på riktigt. Hon var som sagt inte jättenöjd med att behöva säga hejdå till oss men redan innan lunch landade en bild från hennes lärare i mailboxen. Det såg ut som om hon hade det bra.

Så nu har killarna sällskap av Karin på bussen varje morgon. Skolgården är de inte så ofta ute på samtidigt men i måndags när jag hämtade dem för att ta med Gunnar till simlagsuttagningen fick de lite tid att raca där tillsammans i sina likadana skoluniformer.

När skolveckan var över körde vi igång födelsedagskalas för både Gunnar och Bertil så nu säger vi, väldigt trötta och hyfsat nöjda, god natt.

Tillbaka i KL

När vi stängde huset på Visingsö 3 augusti så tyckte vi nog allihop att det kändes lite onödigt abrupt att behöva avsluta sommaren redan nu. Särskilt Bertil hade en hel del invändningar och försökte förhandla sig till ett höstboende hos Vilmer. Men när vi väl satt på Landvetter och pratade om sommaren så kunde vi vara överens om att vi har haft en lång och härlig sommar. Det blev kanske inte så mycket bad och vi hann väl inte träffa alla vi tänkt hinna med men vi har iallafall träffat mycket familj, lite släkt och en hel del goda vänner. Vi har åkt båt, fiskat och grävt mask, sprungit grevskapslopp, spelat lite tennis och gått på fotbollsskolor, brunchat, lunchat och grillat, firat födelsedagar, shoppat svenskt, hoppat studsmatta och klättrat i träd, ätit de godaste kräftorna, beundrat en kärleksfullt renoverad lekstuga som Karin kallar "sitt hus", cyklat och åkt remmalag. Det är väl mycket sommar?

När vi landade i KL var det nästan direkt dags att åka till skolan och träffa killarnas nya lärare och läsa listan över nya klasskompisar. Både Gunnar och Bertil verkar ha hunnit vänja sig vid att få ny lärare och ny klass varje år. "Det är spännande men inte direkt nervöst" sammanfattade Gunnar. "Kanske lite" sa Bertil. Dagen efter var det dags för Karin att göra samma sak. Det var mer nervöst. Åtminstone för mig.

Efter en vecka i skolan har det gått bra för alla. Alla tre gillar sina lärare och säger att nya klassen verkar bra och kul. Precis som när killarna var i samma ålder så är Karin inte direkt förtjust i att säga hejdå till mamma och pappa på morgonen men hon gillar att gå i samma skola som sina brorsor och berättar entusiastiskt om allt som hänt under hennes skoldag när hon kommer hem till lunch. Killarna säger att det ser ut att bli en bra termin.