Så här såg det ut när Karin och hennes kompisar tillverkade presenterna. Ser ni vad fin Karin är i sitt diadem förresten? Om man känner henne vet man att det inte precis hör till vanligheterna att vi får lov att sätta något i det där blonda tunna håret. Helst vill hon inte klippa sig heller. Men förra veckan hittade hon ett diadem som fungerade. Och på mammors vis så tycker jag att hon är så fiiiin när inte håret hänger ner i ansiktet. Och på Karins vis råkade hon förstås ha sönder diademet igår kväll och lät samtidigt meddela att det tyvärr var det enda hårband som hon kunde tänka sig att använda, ever.
Förutom kraschade hårband har helgen annars varit lugn. Henke har jobbat och vi andra har softat. På lördagsförmiddagen fick vi sällskap vid poolen av den här lilla figuren. Visst borde vi vara vana vid ödlor vid det här laget men den här var lite större än vanligt. Och lite mer nyfiken än vanligt. Han stod och stirrade på oss så där i säkert fem minuter. Vi blev nästan lite lättade när det tillslut kom två modiga 2-åringar och jagade iväg honom.
Lite fotboll hann vi förstås med innan helgen var slut. Killarna spelade två matcher vardera mot en lokal klubb med många glada spelare i varje lag. Både föräldrar och spelare hade koll på europeisk fotboll så efter matchen fick Bertil chans att prata lite om Ibrahimovic med ett par motspelare. Han fnissade gott när de hävdade att han var lite lik Zlatan i både utseende och spelstil. Den var ny.
Både Gunnar och Bertils lag vann sina matcher och var väldigt nöjda efteråt. Karin var mest nöjd över att ha blivit utsedd till kexchef. En roll som hon tog på stort allvar.

















