Karin, poolen och kameran!

Karin älskar att bada! "Jag sim, jag sim" hojtade hon första gången hon fick bada med armpuffar. Hon är också ganska förtjust i kameror och när det kommer fram en kamera är det viktigt att man kör vissa moves. Det har Jenny K lärt henne! 

Siem Reap i Kambodja!

Den här helgen har vi varit i Siem Reap på 40-årsfest. Festdagen inleddes med en utflykt till ett av de många fantastiska gamla tempel som finns i och kring Siem Reap. Födelsedagsbarnet Ulrika gillar att bege sig ut på äventyr dit inte så många andra turister tar sig så när vi kom fram till templet hon valt ut kände vi oss själva lite som en attraktion eftersom lokalbefolkningen kom rusande och tittade intresserat på oss när pic-nic-mattorna lades ut. När resten av festsällskapet begav sig till hotellet för att vila tog vi en egen kort tur till Angkor Wat som var precis så fantastiskt som alla säger. På kvällen fick vi åka båt till en liten ö där vi fick se traditionella danser, äta god mat och mingla med ett glatt gäng födelsedagsfirare. Hela dagen var ett riktigt äventyr! Vi längtade efter Karin, som var snuvig och därför stannade hemma i KL med Gerd, men kände också att det kanske var väl mycket äventyr för en 1,5-åring.

Till Siem Reap vill vi absolut åka tillbaka. Gunnar och Bertil gillade veteranbilen som mötte upp vid flygplatsen, den kambodjanska varianten av tuk tuk, de många fladdermössen i parken utanför hotellet och människor som gärna pratade med dem. Vi själva njöt av att komma till en liten stad med lite och långsam trafik och av det vackra landskapet. Vi är liksom killarna facinerade av alla vänliga och vackra människor.  Befolkningen är fattig och lider förstås fortfarande av det som hände här kring 70-talet. Jag måste lära mig mer om Kambodja och det känns självklart att vi måste stödja några av de projekt vi läst om under helgen tex 

http://www.unicef.org/infobycountry/cambodia.html

http://www.soschildrensvillages.ca/where-we-help/asia/cambodia/angkor-siem-reap/pages/default.aspx 

Fireflies i Kuala Selangor

Förra veckan följde vi med på en utflykt till Kuala Selangor för att titta på eldflugor, eller kelip kelip som det heter på Bahasa. När mörkret föll steg vi på en enkel båt och åkte tyst i mörkret på floden. Vi kunde se stora grupper av eldflugor som tagit sig till flodkantens träd och som med sitt blinkande ljus försökte hitta rätt partner. Först var det svårt att tro att det var något annat än massor av små lampor som satts upp i träden men när båten kom lite närmare kunde vi även se dem flyga omkring.  

Gunnar och Bertil tyckte först att det var jättespännande och alla i vår familj satt tysta längre än vi trodde var möjligt. Särskilt Bertil var facinerad. "Detta och pepperonipizzan i skolan på fredag är mitt bästa Malaysia," förklarade han. En stund senare undrade killarna om det möjligen gick att gasa på lite och ungefär samtidigt gjorde Karin sitt bästa för att ta sig ur flytvästen.

Man fick inte lov att fotografera från den båt vi åkte med så vi har inga bilder på eldflugorna men däremot några från restaurangen där vi åt innan flodturen samt från det stopp vi gjorde vid ett fort på vägen. Den som vill läsa mer om eldflugor eller se bilder på dem kan titta på: http://www.fireflypark.com/home.htm Eldflugorna har minskat i antal de senaste åren men vi hoppas att de projekt som pågår för att ta mer exakt reda på varför och för att stoppa den negativa utvecklingen lyckas. 

Jakarta, Coffemornings, Innebandy och Tennis!

Under veckan som gått har killarna förstås varit i skolan, Henrik har varit i Jakarta och Emilia på en och annan coffemorning. Gunnars skolvecka avslutades med Grade 2 Mini Academies vilket innebär att föräldrarna är inbjudna för att under en timma undervisa ett litet gäng i något de själva tycker är spännande. Efter diskusioner med Gunnar så bestämde vi oss för att hoppa över ekonomistyrningen och istället köra ett innebandypass. Bertil avslutade sin vecka med att träna tennis. Coachen tyckte att han var jätteduktig! Karin har insett värdet av positiv feedback så när vi fixar välling, serverar mat, borstar hennes tänder eller kanske läser en bok så får vi nu ofta höra ett uppmuntrande "Braaaaaaaa mamma" respektive "Braaaaaa pappa". Trevligt som omväxling!

Merdeka

Idag firar vi Merdeka, dvs Malaysias självständighet sedan 52 år tillbaka. Så här såg det ut på Gunnar och Bertils skola i fredags när all personal som är född i landet hade klätt sig i sina traditionella dräkter och firade. 

Skola, lekparker, födelsedagskalas och djungeläventyr!

Den här veckan har vi nog alla börjat känna oss lite mer vana vid skolvardagen! Det är långa dagar så killarna är ganska trötta - men också väldigt nöjda - när de kliver av bussen på eftermiddagen. Karin har inte börjat sitt "toddler program" på Childrens House ännu så hon ägnar dagarna åt poolliv, bus med grannbarn och lite utflykter till lekparker.

Födelsedagskalasen duggar tätt! Den här lördagen var Gunnar bjuden till det största hus vi sett (Australiensiskt residens visade det sig) där entusiastiska födelsedagsbarn och föräldrar hyrt in kalasföretag som ordnat ett härligt stojigt event med ballongskog, clowner, födelsedagsdjurpark och studsmattor. Vi andra tog en tur i KLCC park. Bertil och Henrik hann köra några kul varv på sina scooters innan de nitiska vakterna kom och blåste i sina visselpipor. 

Veckan avslutades med att hela familjen, och Gerd som anlände i veckan, tog första turen ut i djungeln! Vi är enormt imponerade av Gunnar och Bertil som glatt klättrade med upp i The Canopy Walkway som går högt upp bland träden. De var däremot inte så imponerade av mitt kartläsande när jag tog fel väg tillbaka så att regnskogspromenaden blev bra mycket längre än vad vi tänkt oss! 

Tillbaka i KL!

Efter en lång och skön sommar hemma är vi tillbaka i KL igen! I tisdags var vi på nya skolan för att Gunnar skulle få se sitt klassrum och säga hej till Mrs Cross. Dagen efter var han nervös men på ganska gott humör när han själv klev på bussen för sin första skoldag i Grade 2. På torsdagen var det dags för Bertil att starta sitt skolår i Prep Senior. Gunnar tyckte att det var skönt att ha sällskap av brorsan på bussen men Bertil såg lite sammanbiten ut när de marscherade iväg. Jag stod och tittade på dem från balkongen när de gick iväg tillsammans med Henke och kände mig inte särskilt stöddig jag heller. På eftermiddagen var det skönt att se deras glada leenden när de steg av bussen. Det hade varit en bra dag!

Vi pratar mycket om alla er hemma och längtar redan efter er! Mycket!