Äntligen...

Äntligen har Karin fått ha sitt kalas med kompisarna! Och ä n t l i g e n är Henke tillbaka i KL efter två veckor i Sverige! Vi är förstås hyfsat vana vid att han reser men två veckor är en lång tid för en 5-åring, 8-åring liksom för en 10-åring. För att inte tala om hur lång tid det är för en 43-åring. Och det är lite konstigt när han är hemma i snön och träffar släkt och vänner (Jo, vi vet att han jobbar mer än han träffar släkt och vänner...) medan vi är här. Men nu är han här igen. Kidsen Samuelsson ägnade timmen innan han anlände åt att ordna skyltar som hävdade att deras mamma kört dem i säng eftersom det var fotbollsträning dagen efter. "Purpriiiiiise"(med betoning på båda p:na) hojtade sedan Karin när han klev genom dörren. 

 

Fotboll hela veckan...

En av många saker som vi längtar efter hemifrån är att 11-åringar kan cykla på egen hand till fotbollsträningar. Gunnar som den här delen av terminen tränar med både sitt klubb- och skollag kör på tisdagar, onsdagar, torsdagar, lördagar och söndagar. Bertil tränar på onsdagar och på lördagar. Och vi föräldrar kan njuta av fotboll nästan varje dag. Det gör vi förstås gärna. Det är nog trots allt Gunnar som längtar mest efter att kunna ta sig till träningar på egen hand. 

Den här veckan har vi förutom skola, fotboll och jobb ägnat oss åt simning, tennis, klätterkalas, piano och en och annan bok. 

Och så kom jag äntligen iväg för att hälsa på glada Ms Ashizam som tog hand om mig i våras under strålningsbehandlingarna. Förutom att hon var proffsig och positiv så visade hon sig även vara stort fan av svenska kocken Tina. Eftersom vi pratade mat före varje behandling kom jag ganska snart att erkänna att det är Henrik som lagar bäst mat hos oss. Kanske överdrev jag lite för när Henrik sedan reste bort några dagar blev jag inte bara strålad utan också dagligen försedd med hennes laksa och många förmaningar om att det var viktigt att äta ordentligt. När barnens gudmor Lotta fick höra talas om Ms Ashizam fixade hon en dvd med Tina och den blev mycket uppskattad. Och jag är också tacksam att Lotta ordnade presenten så att jag verkligen kom iväg och träffade denna sköna och rara dam igen.   

Årets första skolvecka...

...har varit bra även om den tog på lite på krafterna. 

Vi har bland annat firat Karins och kompisen Aubreys födelsedagar på skolan. Aubrey är en genomsöt vän och hennes mamma hade bakat helt fantastiska cupcakes i tre våningar till tjejerna. 

Karin var också väldigt nöjd med att hon fick assistera trollkarlen på kompisen Danielles kalas under helgen. Jag önskar att jag hade filmat när hon nu på kvällen berättade för Bertil om hur det hela gick till. Helt obegripligt men väldigt roligt. Både hon och Bertil skrattade, om än åt lite olika saker, så att de vek sig dubbla. 

Killarna var också lite trötta på eftermiddagarna första skolveckan men har kört en hel del tennis, tränat fotboll och varit på playdates.  

 Bertil och jag avslutade helgen med att titta på en massa skolarbete som han tog hem efter förra terminen. Bland annat läste han entusiastiskt upp terminens första novell. Den har suttit på väggen i klassrummet sedan augusti. Jag vet inte riktigt vem som ska känna sig mest stolt. Föräldrarna till författaren eller föräldrarna till huvudpersonen. 

Nyårslöfte och nyårsresa

Vi började nya året med att komma överens om att vi ska läsa och skriva på svenska lite oftare. Vi läste finfina julbrev från världens bästa gudmor, plockade fram varsin svensk bok och skrev brev hem till kompisar i Sverige. 

Och efter årets första resa har jag lovat slutat sura för att det inte blev någon resa till Burma. Taj Mahal var fantastiskt! 

Liksom resten av legoland. 

Annat som vi försökt oss på den här veckan är ett besök på Orang Asli museet. Det visade sig vara stängt för renovering. När öppnar ni igen? undrade vi. "In a week. Maybe two. Or three." Varför inte? Butiken var öppen så barnen pratade med expediten och köpte varsin flöjt. 

Förutom att irritera varandra med flöjtspel/tjut kunde vi på hemvägen konstatera att The Pan Malaysian Islamic Party har ett starkt fäste i byn Gambak...

... men att regeringspartierna, iallafall nu när det sannolikt snart drar ihop sig till val, svarar upp med sina flaggor där de kan. 

Och så konstaterade Bertil att de malaysiska skolorna startade ett par dagar innan vår. På de lokala skolorna går hälften av alla barn i skolan på förmiddagen och andra hälften på eftermiddagen. De här barnen var påväg till sin första skoldag när vi åkte hem strax efter lunchtid. 

Sist men inte minst så har vi förstås firat nyår med god mat, lite champagne, mycket dans, entusiastiskt luftgitarrspel, grym fotboll och en härligt illsvensk nyårstårta tillverkad av våra vänner från Hong Kong. 

Mellandagscurry och lite havsbris

Vi har njutit av julmat, julklappar och julfirande. När Annandagens familjedubbel var avklarad var vi alla bestämt redo för lite curry och roti canai. 

Och så bestämde vi oss för ett besök på Merdeka square.

I Malaysia får saker hemskt gärna vara störst, längst och högst. The Merdeka Flagpole i bakgrunden är förstås en av världens högsta. 

Det är väl intressant att man mitt på torget tillängnat Malaysias frihet och oberoende från Storbrittanien hittar Queen Victoria's Fountain? Eftersom det var en varm dag passade vi på att älta det en stund i skuggan vid den. 

Före jul har vi haft en liten debatt i den här familjen om vi ska resa en sväng eller inte. En av oss tyckte att vi borde se oss omkring i något av länderna runt Malaysia när vi nu inte kunde åka hem den här vintern. Fyra andra argumenterade stenhårt för att softa i KL. Den 28 december var just de fyra lite rastlösa och bokade en resa till östkusten. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig men inte så dumt ändå. 

 En vacker fullmåne fick faktiskt alla i sällskapet inklusive barnen Samuelsson att sitta lugnt och stilla på stranden. 

Åtminstone en liten stund. 

Och när vi kom hem såg det ut som om julen var slut. 

Gott slut!