Tänk att det bara är ett år sedan den där lilla tjejen som nu susar fram på sin sparkcykel (helst med favoritdockan sittandes i sin ryggsäck) sov i en liten babycot på planet...
Tänk att det bara är ett år sedan killarna, som nu mer rusar till skolbussen varje morgon kl. 7.20, var skeptiska till huruvida de någonsin skulle trivas i skolan här och undrade om det verkligen var nödvändigt att lära sig engelska?
Mycket hinner hända på ett år! Killarnas skola är fantastisk och så fort de sprungit iväg till skolbussen börjar Karin fråga efter att få åka till sin. Vi njuter alla av värmen, bad, tennis, fotboll, vänliga, glada och hjälpsamma människor och kanske framförallt av mer tid tillsammans eftersom Henrik inte behöver ge sig iväg på så många och långa resor. Vi är ganska säkra på att Bertil känner likadant! Men det här är Bertils senaste brev till oss:
2 kommentarer:
Bertil!
Är det snön du saknar? Så din fina lapp du skrivit.
Vi har så mycket snö nu så vi knappt ser bilen bakom drivorna. Hilda sa idag att vi kan skänka till de som är fattiga.Funderade om vi skulle ta med en termos med snö ner till er men jag tror det smälter på vägen.
Lite snö, mycket kusiner, släkt och vänner är det han saknar! Kanske lite falukorv och havrefras också...
Bra tänkt Hilda! Vi är oerhört fattiga på snö här. Vilken fantastisk vinter det ser ut att vara hemma! Gunnar och Bertil tycker att det är asgrymt att ni kan hoppa från ert garagetak ner i snödrivorna!
Skicka en kommentar